aarpine

Det var skönt och höra din röst igen.
Jag är glad att vi pratade och rensade luften mellan oss!

Jag trodde att jag hade allt under kontroll, men titta så fel jag hade. Det är sjukt hur allting kan gå från bra till skit. Hur länge ska det hålla på såhär? Det är ingen idé och gräva ner sig, ingen mår bra utav det. Tro mig jag försöker göra mitt bästa för att glömma dig, men det är inte så lätt. Dock vet jag inte om jag kan gå vidare utan dig. Men jag måste försöka. Jag vet att det kommer bli bättre med tiden, men jag lever fortfarande i nuet.

Jag hatar och inte veta, jag hatar att jag bara inte kan inse att det inte är vi längre. Det är bara du i mina tankar, jämt och ständigt. Så fort jag är själv känns det som att jag hamnar i koma bland mina egna tankar. Mina tankar förstör mig. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag känner mig nu. Det är sjukt hur en människa kan göra så att man känner sig såhär.

varför kan jag bara inte sluta plåga mig själv?
varför kan jag inte bara låta det vara?