Jag hatar och inte veta, jag hatar att jag bara inte kan inse att det inte är vi längre. Det är bara du i mina tankar, jämt och ständigt. Så fort jag är själv känns det som att jag hamnar i koma bland mina egna tankar. Mina tankar förstör mig. Jag har aldrig känt mig så ensam som jag känner mig nu. Det är sjukt hur en människa kan göra så att man känner sig såhär.

varför kan jag bara inte sluta plåga mig själv?
varför kan jag inte bara låta det vara?